Ska jag lägga skorna på hyllan?
Jag har spelat fotboll i sju år. Det är väldigt lång tid. Förra veckan så hade vi individuella samtal med tränaren och första frågan var "vad har du för inställning när du går till träningen?" Jag, som jag är, sa som det är. "Jag tänker att det är tråkigt, men när jag väl har tagit mig till träningen är det skitkul". Vi pratade ganska länge och jag har 59% närvaro - skitdåligt verkligen! Man kan ju fråga sig varför jag inte har slutat när jag har haft den inställningen väldigt länge, men det är just det - när man väl är ute på plan och spelar är det ju så underbart kul! Det går inte att förklara men känslan i kroppen man får efter man har gjort något bra men det är liksom beroendeframkallande.
Jag har aldrig haft uppehåll i fotbollen, utan bara inte varit med när jag har varit skadad eller opererad. Det känns som jag ska göra slut med en pojkvän just nu. Jag älskar ju honom men det funkar inte eftersom vi har olika planer med livet - fattar ni?
Det är inte det att jag vill bli en soffpotatis och ligga i sängen hela dagarna och inte göra ett piss - jag älskar att svettas! Att göra någonting jobbigt är så jävla skönt, efteråt. Mitt träningskort gick ut igår och jag har inte varit där sedan november, var borta typ hela december och början av Januari. Nu i Januari så har vi 4 fotbollsträningar i veckan vilket jag tycker är förmycket om man är ett division 4-5 lag. Jag tränar gärna 4 dagar i veckan men helst två på ett gym då!
Koffe sa till mig att lägga det negativa och det positiva med att sluta med fotbollen... (och då istället bara träna på gym). Men jag har inte vågat gjort det än eftersom jag vet redan resultatet.
Mina mål med vikten går heller inte ihop med fotbollen, jag är str. 42 och så stor har jag aldrig varit, jag vill bli en 38 igen. Och med sena träningar som är fotbollsinriktade så går inte det heller. Fan, allt känns som det snurrar i huvudet. Jag har inte heller någon som verkligen förstår heller eftersom ingen jag umgås med har spelat fotboll såpass länge (jo, det har jag men inte i Halmstad och inte i mitt lag). Allt känns bara bajs just nu. Vad hade ni gjort i min situation?
jag vet hur du menar med att när man väl är ute på plan är det härligt!!! Jag tränar ju inte fotboll, men när jag tränade jiujitsu var det exakt likadant, jag älskade de när jag väl var där....men det tog emot aatt ta sej dit! ;)
Gör de som känns kul. Jag kände ju likadant de va kul när ja väl va där men pest innan men jag har återfått lite motivation till träning nu och det är roligare att göra saker man känner för :)
Jag tycker att du ska hitta något Du tycker är roligt att gå till och som motiverar dej. Och det viktigaste är att du ska variera dig. Sara du måste lägga upp ett schema för maten. Köp inget onyttigt. Du kommer att tappa sötsuget/slisksuget om du slutar att äta det och börjar träna regelbundet. Du måste bestämma dig innan det är för sent och det måste du fatta själv. Det går inte bara med viljestyrka. Du måste lägga upp ett schema för din kost och hur mycket du ska äta. Du måste förstå att tre portioner är för mycket och att du kommer vara så jävla grinig i början MEN ditt humör, din kropp och hela du kommer må bättre. Snälla sara. Du kan klara allt bara du vill och planerar. Kram Syster
Jag har inte ätit godis på två veckor och de ända sötsakerna jag har är en månad gamla pepparkakor, kladdkaka som jag gjorde för min receptbok, hallon, jordgubbar och blåbär i frysen. sedan gav Mia mig nga kakor som hon bakat.
Du behöver inte ta till försvarsposition. Jag vill bara att du ska fatta att allting du äter mest vanlig mat som är den verkliga boven. Om du inte ändrar livsstil så kan du få riktiga problem, ett av dom kan vara att du får otroligt ont i knän och ben när du går och då menar jag inte bara klackskor. Sara jag vill inte se dej olycklig. Du har en sån otrolig personlighet men den kommer bara fram när du är nöjd med dig själv. D
