taijonlahti

Jag gick upp tidigt idag. Planerade lange. Jag ar glad att jag akte sjalv pa bungygrejen, inte hade med mig nagon som tittade, det hade bara gjort mig nervos. Men traffade en tjevlig tjej pa bussen, kanske ska mota upp henne i Sydney. Nar det visade sig att jag var forst ut sa sa jag bara nej, jag ar inte forst ut. Men det var jag visst det sa dem... Jag hade bestamt mig att jag inte skulle vara skrackslagen utan le. Och om man ser pa videon sa ler jag hela tiden. Aven om det ar ett fejkat sadant.



Det var sjukt laskigt nar de la ner den blaa stora grejen da det kandes som om jag skulle falla (jag vet att jag skulle gora det, men oforberatt menar jag !)



Da blev jag osaker och fick nagra kalla karar. Men sedan sa de 3-2-1 jump och jag lutade mig over kanten.



... med ett leende pa lapparna :) jag trodde att det skulle gora ont i benen eller snarta till i huvudet nar man dras upp igen. Men nej, ingenting.









Jag gjorde nagra gladjetjut pavagen ner och upp "wooohooooo". Jag hade fortfarande leende pa lapparna men det laskigaste jag tyckte, vilket man ser pa videon pa facebook ar nar man ska in i "huset" igen sa klamrade jag mig fast i repet da jag gungade fram och tillbaka som en vante... haha. Men jag overlevde och funderade pa att gora det igen men da kande jag att det redan var ett stort hal i planboken och lat bli!

Ikvall ska jag nog ut. Kram Sara!